Att skapa kartan själv – för att kunna orientera till målet

Jag skrev en text som beskriver resan genom grundskolan. När kartan inte är given.

Älskade son, idag är du klar med grundskolan.
En resa som blev ett större äventyr än vad jag någonsin kunde ana.

För de flesta elever är resan från start till målet, tydligt uppmärkt med skyltar.
Vägen är bred och asfalterad.
Det är lätt att hitta, det finns gott om plats.
Några elever har en smalare väg, lite krokig, men det är fortfarande en väg.
För vissa är det en bred motorväg från start till mål.
Jag hade nog en motorväg större delen av min egen skolgång, så jag trodde så klart att alla hade de förutsättningarna.

Så fel jag hade.
Du lärde mig något annat.

Din väg från start till mål var inte utmärkt från början.
Du visste att du skulle till målet.
Klara grundskolan.

Men din väg var inte tydlig.
Det fanns inte någon väg.
Det fanns inte ens en karta.
Vi fick rita kartan själva.
Innan du kunde navigera.

Många gånger kändes det som att det var en djungel, eller en ogästvänlig öken.
Ibland var vi på glaciärer eller ute på djupa hav.

Det blev så klart en mycket större strapats, för att nå målet, när du fick lov att rita kartan själv.
Innan du kunde använda den.
Kartan skapades tillsammans.
Med familj och pedagoger som tog sig tid att skapa kartan tillsammans med dig.
Utifrån dina förutsättningar.
För utan karta och kompass är det svårt att orientera.

När du väl hade en karta, så började vi hitta stigar att ta oss fram på.
Så småningom fanns det till och med vägar, för att nå målet.
Någon enstaka gång såg vi motorvägarna, där de flesta tog sig fram mot målet.
Men du tog aldrig motorvägen, den enkla vägen.
Du fortsatte att skapa den karta och de vägar du behövde.

Det har inte varit lätt, men resan gav så mycket mer.

Nu är du framme vid målet.
Som en starkare och mycket mer erfaren människa.
Tack för allt du lärt oss, under tiden vi skapade kartan tillsammans.